Natten var kass p.g.a. värmen...så efter en så gott som sömnlös natt tog jag lite sovmorgon innan jag åkte iväg till lasarettet och röntgenavdelningen för att dricka kontrast i 2,5 timme. Jag passade på att läsa en massa Drömhem och trädgård som har fått "ligga till sig" under våren då livet varit fullt upp med annat.
Jag fick ju världens idéer när jag satt där och bläddrade i tidningarna och nu är jag helt sjukt peppad på trädgården alltså.
Nåväl. Röntgen gick bra. Det var inte så trevligt när kontrastvätskan sprutades in i kroppen just innan röntgen. Det kändes som att jag kissade ner mig. Allt blev varmt och det gick snabbt. Jag kissade inte ner mig. Det var bara känslan. Men nu äre gjort och ja, jag vet inte varför jag trodde att jag skulle ha något mer att skriva om det? Såklart kommer ju svaret till min läkare senare...Det "positiva" var i alla fall att jag kände av där det brukar krampa när kontrastvätskan pumpades igenom - så kanske märks det något på bilderna. Samtidigt som jag såklart är rädd för att det ska vara något också.
När jag kom hem var Larsa barsa här (Millies storkusin) och han ville käka pizza till middag. Så då blev det pizza till middag. Nu kändes det som att Lars var ett litet barn som fick bestämma mat. Han är alltså 32 år. Men han fick fortfarande bestämma mat. Enkelt och gott. Och gratis. Han bjöd. Han är snäll han.
Jag passade på att måla pallkragarna en vända till och nu ikväll efter barnen somnat så målade jag färdigt dörrkarmen till Millies garderob samt satt upp en massa saker där inne. Jag ska komma med en förebild/efterbild när allt är färdigt. Jag inser bland annat att det golvet ju syns på bilden såklart. Såg inte det när jag tog kortet (eller tänkte snarare inte på det)...men golvet är bland annat inte den färg som det ska vara, Så det är inte färdigt än. Men vi var som tvungna att börja lägga in hennes kläder ändå för det börjar vara ohållbart att ha dem i Dios rum.
Jag funderar nämligen på att flytta honom snart. Han störs så mycket av oss andra. Jag och Millie alltså. Så det vore skönt om alla hittade till sina egna rum igen. Kanske får jag till slut tillbaka min man också? Vi konstaterade häromveckan att vi spenderat 3 nätter i samma rum på över 1 år nu. Livet som småbarnsföräldrar/gravida/trötta/varma. Typ...
Till något annat - typiskt mig att hoppa fram och tillbaka mellan ämnen...
På lördag ska vi ha "reunion" för vår gymnasieklass. NP2003-2006. Både jakt, häst och skog. Jag gick ju jakt. Bara för att förtydliga från storjägarn...eller nått... Hur som helst. Det känns ju jättekul - inte så kul att många inte kommer - men kul för att jag tror det kommer att bli en rolig fest. Det kommer fler från gymnasietiden och anländer till festen under kvällen vilket kommer att bli mycket trevligt. Det var ju som så på skolan jag gick på - att vi umgicks alla åldrar och dessutom var det många elever som återkom till skolan efter de hade slutat - bara för den goda stämningens skull. Många av eleverna som har gått där har också därefter arbetat på skolan med olika saker. Jag tror de flesta av oss hade en ganska bra tid där... Här hittade jag en bild på min jaktklass - från 1:an då vi spenderade en vecka i Norge tillsammans. Jag kanske inte var den mest sociala då. Men nu kan jag ju skratta åt det så här i efterhand. Just då kände jag mest "vad har jag hamnat i för klass?". Nu saknar jag dem allesammans.
Nu kallar sängen - imorgon ska jag på gynkoll igen. Önska mig lycka till. Jag vill bara bada snart. Jag hoppas att kollen kan skicka iväg hjärnspökena som stoppar mig.
God natt!