Nästan en hel månad har gått sedan sist och den tiden har innefattat mycket.
Jag har valt att gå vidare från mitt jobb på förskolan och är just nu föräldraledig så får vi se vad som händer framöver. Jag har fått många frågor på vad det beror på och jag svarar gärna på funderingarna så det är bara att fråga mig. Jag har trivts oerhört bra på min senaste arbetsplats och jag kommer att sakna mina kollegor och barnen oerhört mycket.
Med allt vad detta har inneburit så har jag också passat på att ta tag i massa andra saker som har blivit värre i och med jobbet här i höst. Min rygg pajade i princip direkt jag gick hem från jobbet och även magen har krånglat. Det var som att allt skulle komma när jag stannade av. Jag går just nu en stresskurs med KBT-inriktning och kroppskännedom. Det känns jättespännande och jag hoppas att det ska ge något när jag är klar. Första träffen är gjord och jag kände ju igen mycket men just kroppsmässigt har jag ingen aning om vad man kan göra för övningar så det ska bli spännande. Det lilla jag hann känna på nu vid första träffen var oerhört skönt för mig.
Den 11 oktober var jag på Hälsocentralen och fick 3 kortisonsprutor vid höften då de misstänkte att jag har problem med SI-leden... Den 12 oktober var jag och fick träffa en sköterska på smärtkliniken (efter remissen från Kvinnokliniken i våras) som lokaliserade två nerver som ställer till det för mig. Den ena är klämd vid höften/ljumsken medan den andra verkar vara av efter snittet vid Millies förlossning. Igår (den 21 oktober) var jag där igen och fick en kortisonspruta som skulle göra så att nerven kunde börja komma ut ur "klämmet" ;) Det gjorde jädrigt ont men det var det nog värt för det verkar ha tagit på bra. Idag har jag ju ännu ondare än efteråt igår - men det är tydligen positivt så jag har hoppet uppe. Det är flera delar men jag är så glad över att denna sköterska hittade de jävligaste punkterna. På Hälsocentralen har de hela tiden tryckt på tarmen när jag har klagat på smärtorna trots att jag har påpekat att det inte är där det sitter. Jag är väl öm på tarmen också men själva smärtorna är inte där. Å det där med SI-leden då? Ja antingen har jag problem med den också - eller så har man trott att det har varit den för nerven som behandlades igår finns just bredvid = jag känner att det blev ännu mer effektivt efter gårdagens spruta.
Det känns som att få en upprättelse när man äntligen får bekräftat att man har haft rätt känsla kring smärtorna. Det är oerhört jobbigt att hantera denna smärta tycker jag och jag hoppas verkligen att den ska försvinna - om annat kunna bli bättre åtminstone...
Det känns som att få en upprättelse när man äntligen får bekräftat att man har haft rätt känsla kring smärtorna. Det är oerhört jobbigt att hantera denna smärta tycker jag och jag hoppas verkligen att den ska försvinna - om annat kunna bli bättre åtminstone...
I helgen ska jag försöka njuta av att sitta i soffan?! medan Gurra får fortsätta "göra höst" ute på gården... Stackarn. Kanske jag kan hjälpa honom nästa år? Han har ju gjort allt i ett års tid nu...
Nu kom busunge Millie hem med lördagsgodis så nu ska jag tjuva en av henne få se!